Ytterkantspartierna i svensk politik har den senaste tiden visat sina rätta ansikten. Just nu utsätts Ukraina för ett fruktansvärt våldsamt maktövergrepp från Ryssland och den ondsinta presidenten Putin. Världen samlar sig för att ge Ukraina stöd och för att fördöma och stoppa den ryska aggressionen. Då visar både V och SD att de inte är ett lita på för den som vill försvara friheten och visa solidaritet med det ukrainska folket.
Vänsterpartiet isolerar sig själva i den orimliga ståndpunkten att Sverige inte ska bidra med de verktyg som krävs för att försvara friheten i Ukraina. Rysslands krig måste mötas av ett starkt beväpnat motstånd. V vill inte exportera vapen till ett land i konflikt och därmed vill de stoppa Ukraina från att försvara sitt land och sin frihet. Det är skamligt. Dessbättre fanns en bred majoritet som förstår att friheten måste försvaras även med vapen.
Sverigedemokraterna har nyligen i EU, som enda svenskt parti, röstat nej till ett viktigt stödpaket till Ukraina. SD kan helt enkelt inte välja rätt ens när det onda står mot det goda. Här hemma i Sverige anser de dessutom att Sverige är ”fullt” och vi kan därför inte hjälpa Ukrainska flyktingar. Det är ren cynism. Vi hör rapporterna varje dag om förtvivlade människor som kastar sig från hus och hem för att undkomma kriget. Självklart måste Sverige te emot skyddsbehövande människor i detta svåra och mycket utsatta läge.
Det blir allt tydligare att politiken måste formas från mitten, för att skapa en stabil och trygg utveckling där människors frihet och samhällets utveckling omfattar alla. Ytterkantspopulister i V och SD måste hållas borta från framtida regeringar och deras inflytande kan inte få något större genomslag i viktiga värderingsfrågor som handlar om människors lika värde och försvaret gör friheten.
Det har i alla tider varit liberalers uppgift att försvara just liberala värden och ta strid mot ytterkantspartiernas populistiska agendor. Redan i uppropet när Folkpartiet bildades markerades detta tydligt. Det var i en orolig tid som uppropet gjordes, kanske inte så olik den tid vi nu lever i. ”Under ett sådant tidsskede sprider sig lätt missnöjet med den nuvarande samhällsordningen och desperata krav reses på omstörtning av vårt under seklers mödosamma arbete uppbyggda demokratiska statsskick. De ekonomiska trångmålen tagas till intäkt för skapande av söndring och förvirring i vårt politiska liv, varvid ytterlighetsriktningarna givetvis uppträda mest högröstat.”
