Till veckans regionfullmäktige (9/2) hade Sverigedemokraterna ställt en enkel fråga till mig om kulturen i länet. Mer specifikt handlade frågan om huruvida Region Stockholm har som ambition att minska kulturens beroende av offentliga medel. Men av oklar anledning drogs frågan tillbaka i sista stund. Jag anser att frågan är för intressant för att inte behandlas alls, och därför vill jag dela mina tankar här.
Låt mig inleda med att säga att kultur mår bäst när den finansieras av fler. Mycket av Liberalernas kulturpolitik strävar efter att ge kulturskapare möjlighet att bli mindre beroende av det offentliga. Det kan vara genom att skapa goda villkor för kulturföretagande eller skatteregler som gynnar gåvor och sponsring. I slutändan är det ett viktigt sätt att öka kulturens självständighet – ett ämne som har blivit särskilt aktuellt med SD:s framfart på det kulturpolitiska området.
Och på tal om det offentliga, så behövs dess bidrag särskilt för det smala och strävan efter att nå flera. Här har Region Stockholm – tillsammans med den nationella och lokala nivån – ett stort ansvar för den kulturella infrastrukturen i länet.
I sin fråga nämnde SD att många kulturaktörer i Stockholmsregionen har ekonomiska svårigheter. Jag skulle snarare uttrycka det som att länets kulturliv befinner sig mitt i en brinnande kris. Denna situation gjorde att Region Stockholm under föregående år vidtog ett stort antal åtgärder för kulturlivet. Här bör särskilt nämnas den särskilda utlysningen av kulturstöd på 6,4 miljoner kr och beslut om att inte återkräva utbetalda stöd för konst- och kulturprojekt som inte blir av med anledning av pandemin. Men framförallt bibehåller Region Stockholm en stark kulturbudget för 2021.
Annat går att säga om SD. Mitt i brinnande kris för länets kulturliv ville SD, enligt sitt budgetförslag för 2021, skära ned regionens kulturbudget med hela 350 miljoner kr (ca 60 %). Därtill ville de frysa inne samtliga kulturstöd.
Skulle deras förslag bli verklighet hade många av länets konstarter och kulturverksamheter, som förutsätter samarbete eller visst stöd från det offentliga, betala ett alldeles för högt pris. Ett tydligt exempel hade varit konkursen av Konserthuset. Men det stannar inte där: många fria kulturaktörer skulle gå under eller få det ännu tuffare än vad de redan har.
Som nämnt mår kulturen bäst när den finansieras av fler. Men det betyder inte att den kulturella infrastrukturen i länet ska rivas upp eller att vi – som regional aktör – vänder kulturlivet ryggen i denna kris. SD:s kulturpolitiska agerande i denna kris får här tala för sig självt.
