Idag skriver Raymond Wigg (MP) ett svar på min debattartikel i DN om hur jag vill utveckla maten. Tyvärr tar inte DN in en ytterligare replik från mig så jag får svara honom här istället.
Först och främst välkomnar jag Miljöpartiets engagemang i matfrågan. Viljan att göra sjukhusmaten bättre tror jag inte är någon partiskiljande fråga. Sedan jag tillträdde för ett år sedan har jag tagit en rad initiativ kring patientmaten. Sjukhusen och vårdgivarna, som känner sina patienter, ska själva kunna välja sina måltidslösningar. Frågan om sjukhuskök vid Nya Karolinska är en fråga som vi ska ta ställning till under hösten i landstinget. Min uppfattning är, som jag tidigare skrivit, att ett tillagningskök är önskvärt på sjukhuset. Vi har tillsatt en måltidsutredning som ska titta brett på hela måltiden och frågan om NKS-köket är en del av frågeställningen.
Att maten är en del av vården är ett perspektiv som får allt större genomslag, samtidigt som vården blir allt duktigare på att bekämpa smitta inne på sjukhusen, där patientmaten har visat sig kunnat vara ett problem. Detta har lett till ett större fokus på näring och livsmedelssäkerhet – men det är tydligt att vi också måste lägga stort fokus på måltidsupplevelsen, smaken, patientens möjlighet att välja vad och när han eller hon vill äta. Där ska vi arbeta framåt.
Raymond Wigg skriver om en pågående upphandling på Södersjukhuset. Men där har man ännu inte startat sin upphandling utan ser nu över vilka krav de ska ställa. Vi säger nej till centralstyrning av maten i hela landstinget, men vi ska givetvis ställa höga krav på resultatet. Hur detta ska se ut kommer den pågående måltidsutredningen att föreslå. I sitt fortsatta arbete ska Södersjukhuset följa utredningens arbete.
Nya Karolinska Solna har planerats länge under flera landstingsmajoriteter av olika politisk färg. Under resans gång har vi eftersträvat full flexibilitet och lokala lösningar för maten. Landstinget kommer inom en snar framtid att ta ställning till frågan om kök på det nya sjukhuset. Politik handlar inte om att peka ut den perfekta lösningen för all framtid och sedan hålla fast vid den – pragmatism snarare än prestige är min filosofi.
Avslutningsvis är det naturligtvis roligt att Raymond Wigg uppskattade den studieresa jag tog initiativ till, och där representanter för alla politiska partier deltog liksom representanter från både Södersjukhuset och SLSO samt våra måltidsutredare. Jag har från början varit tydlig med att vi ska lära av de bästa exemplen, och granska de förebilder som hålls fram. Nu ser jag fram emot ett fortsatt gott och konstruktivt samarbete över partigränserna.
Nästa steg blir ett seminarium om mat och måltider i vården som arrangeras inom ramen för vår måltidsutredning under oktober.
